Härfinnsettrum.Fördig,detdubärmeddigochdetduvillförändra.

Oron kan göra det svårt att koncentrera sig, återhämta sig eller göra sådant som känns viktigt. Försök att förutse och kontrollera allt som kan gå fel kan ge kort lättnad men också göra oron mer styrande. Vi undersöker när det händer och hur du hanterar det. Målet är inte att aldrig känna oro, utan att den ska bestämma mindre över ditt liv.

Det kan bli svårare att sova, fatta beslut, vara närvarande i relationer eller komma vidare efter det som hänt. Vi undersöker vad som sätter igång tankarna och håller dem igång. Arbetet handlar om att grubblandet ska ta mindre tid och lämna mer utrymme för handling och för det du vill få tillbaka i vardagen.

Nedstämdhet och låg energi känns inte alltid som tydlig sorg eller som en depressiv episod. Du kanske drar dig undan, får svårt att komma igång eller märker att konflikter på arbetet tar allt större plats. Oro och grubblande kan avlösa varandra. Kanske söker du lättnad i vanor eller beteenden som du egentligen inte uppskattar.

Vi undersöker vad som skaver och vad som håller mönstret kvar, och vad som kan hjälpa dig att återfå mer nyfikenhet och riktning och delta i det som betyder något för dig.

Ångesten kan vara kopplad till något som händer här och nu eller till tankar, som oro och grubblande. Att känna ångest är inte i sig ett problem. Kroppens skydds- och varningssystem kan hjälpa oss att orientera oss i livet.

När ångesten börjar begränsa relationer, arbete, sömn, rörelsefrihet eller sådant du vill kunna göra kan den bli ett problem. Vi undersöker när larmet går igång, vad det reagerar på och hur dina sätt att hantera ångesten påverkar dig på kort och lång sikt. Arbetet syftar till att du ska förstå ångesten bättre och kunna agera friare, också när den finns där.

Utmattning kan beskrivas som en ospecifik symtombild som uppstår när den totala belastningen under lång tid överskrider din möjlighet till återhämtning. Ibland är livssituationen i sig den huvudsakliga orsaken. I andra fall samverkar belastningen med exempelvis oro, grubblande, depression, ångest, sömnstörning, trauma eller kroppslig sjukdom.

Därför behöver vi gå förbi etiketten och undersöka vad som orsakar besvären och vad som är viktigt för just din återhämtning. Uttalad eller nytillkommen trötthet kan också behöva bedömas medicinskt.

Att söka information, kontrollera kroppen eller be om lugnande besked kan ge tillfällig lättnad men också göra att oron och uppmärksamheten på kroppen tar mer plats.

Vi undersöker vad som sätter igång mönstret, hur försöken att få visshet påverkar dig på kort och lång sikt och hur du kan få större frihet utan att sluta ta kroppen på allvar. Akuta symtom ska bedömas av hälso- och sjukvården, och nya eller tydligt förändrade symtom kan behöva bedömas medicinskt.

Prokrastinering är inte lättja eller bristande vilja. Ibland är uppskjutandet ett sätt att komma undan obehag, osäkerhet eller krav. Uppgiften kan också kännas otydlig, övermäktig eller svår att organisera. Lättnaden är bedräglig: det som skjuts upp fortsätter att ta plats och blir svårare att närma sig.

Vi undersöker vad som händer före och efter att du skjuter upp och vad som gör det svårt att börja eller fortsätta. Vi prövar andra sätt att komma igång, fortsätta och avsluta det som är viktigt för dig, även med låg motivation eller obehag.

Både dina egna reaktioner och hur du faktiskt blir bemött spelar roll. Kanske anpassar du dig mycket, drar dig undan, fastnar i konflikter eller har svårt att uttrycka vad du behöver. Att undersöka dina reaktioner betyder inte att hela ansvaret ligger på dig.

Vi undersöker vad som händer i konkreta situationer, vad som återkommer och hur just den relationen fungerar. Målet är att du ska få större frihet att uttrycka behov, sätta gränser och välja hur du vill agera. Frågor om respekt och trygghet behöver tas på allvar.

Det kan gälla en partner, en förälder, ett vuxet barn, ett syskon eller någon annan i släkten. Kanske läser du av stämningen innan du säger något, håller tillbaka en åsikt för att slippa reaktionen eller förklarar bort sådant som skaver. Kanske har vardagen krympt: du hör av dig till andra mer sällan eller har mindre att säga till om över tid, pengar eller var du befinner dig. Det är vanligt att undra om man överdriver.

Det kan också handla om egna reaktioner som är svåra att bära. Svartsjuka tankar kan ta stor plats och kännas skamfyllda att sätta ord på. Att granska, söka efter tecken eller be om försäkringar kan ge lättnad för stunden, men gör ofta att tankarna tar mer utrymme och att relationen blir mer ansträngd. Detsamma kan gälla att dra sig undan, anpassa sig långt utöver vad man vill eller fastna i återkommande konflikter.

Ibland finns det våld i bilden. Våld är fler saker än slag. Det kan vara nedsättande ord, hot, kontroll av pengar, telefon eller umgänge, sexuella övergrepp, eller påtryckningar från flera i familjen samtidigt. Du behöver inte kunna avgöra om det du lever med räknas för att höra av dig, och du behöver inte ha bestämt dig för att stanna eller gå.

När svårigheten finns i det egna nätverket är det ofta just där det är svårast att be om hjälp. Att prata med någon utanför familjen kan göra det lättare att sortera vad som händer och vad du själv behöver. Vi undersöker vad som händer i konkreta situationer, vad du gör för att hantera det och vad det kostar dig över tid. Målet är att du ska få en tydligare bild av vad som händer och större frihet att välja hur du vill agera.

Om du är rädd, hotad eller utsatt för våld finns nationella stödlinjer som svarar dygnet runt och där du kan vara anonym. Vid akut fara, ring 112.

När någon nära dig mår dåligt förändras ofta livsvillkoren gradvis och utan att någon har valt det. Du kanske läser av hur dagen ser ut redan på morgonen, anpassar planer efter hur den andre mår eller har blivit den som orkar och håller ihop. Andra frågar hur din närstående har det. Mer sällan hur du har det.

Med tiden kan orken minska, ibland så långsamt att förändringen är svår att upptäcka. Trötthet, ilska, skam och skuld kan finnas sida vid sida. Samtidigt kan självbilden säga att du måste orka vara kvar, vilket kan göra det svårt att säga att situationen inte längre är hållbar.

Situationen kan innebära svåra beslut och gränsdragningar: vad du ansvarar för, vad du kan påverka och vad du behöver lämna tillbaka till den andre. Det som ibland kallas medberoende kan vara en del av bilden, men begreppet säger inte i sig hur just din situation ser ut.

Vi ser över vad som är rimligt, vad som inte längre fungerar och hur ansvaret har fördelats. Självbilden om att alltid behöva orka kan undersökas och prövas. Förändringar behöver ofta testas i vardagen, ett steg i taget.

Målet är inte att göra dig till någon som orkar ännu mer. Det är att situationen ska bli mer hållbar och att dina behov och önskningar får plats bredvid den andres. Du avgör vilka förändringar du vill pröva och vilka gränser som är möjliga i din situation.

Kanske granskar du dig själv hårt, jämför dig mycket med andra eller känner att du måste prestera, anpassa dig eller få bekräftelse för att duga. Att låta egna behov stå tillbaka eller undvika det som väcker osäkerhet kan ge lättnad för stunden men göra självtvivlet mer styrande.

Vi undersöker när självkritiken tar över, dina egna krav och hur andras reaktioner påverkar dig. Målet är inte att alltid känna dig säker eller positiv till dig själv. Vi arbetar för att du ska få större frihet att uttrycka behov, sätta gränser och göra sådant som är viktigt även med osäkerheten kvar.

Kanske förbereder du dig eller kontrollerar mer än du vill, går igenom samma sak om och om igen eller har svårt att lämna ifrån dig något. Det kan ge en känsla av kontroll för stunden men göra uppgiften mer laddad och ta tid från återhämtning.

Vi undersöker vad som väcker pressen, vad du är rädd ska hända och hur dina sätt att hantera det påverkar dig över tid. Målet är större frihet att börja, avsluta när det är tillräckligt bra och delta i sådant du vill göra, även när du är nervös eller osäker.

Sorg är en mänsklig reaktion på förlust och behöver inte betyda att något är fel. Den kan följa efter ett dödsfall, en separation, förändrad hälsa, en framtid som inte blev som du hade tänkt eller något annat som haft stor betydelse. Reaktionerna kan skifta och ta sig uttryck som saknad, nedstämdhet, ilska, oro, skuld, tomhet eller trötthet. Du behöver inte vänta tills vardagen har slutat fungera för att söka stöd.

Målet med samtalen är inte att skynda förbi sorgen eller få den att försvinna, utan att hjälpa dig att orientera dig i den och leva med det som har hänt, med utrymme för det som fortfarande är viktigt för dig.

Oro, grubblande, stress, nedstämdhet, vanor och livssituation kan påverka sömnen, och flera saker kan samverka. Ibland kan även kroppsliga besvär eller läkemedel spela in och behöva bedömas medicinskt.

Vi kartlägger hur sömnen ser ut, när svårigheterna uppstår och vad som kan bidra till dem. Det styr hur vi arbetar med de psykologiska delarna. Det kan gälla sömnvanor och sömnmönster, men också hur du hanterar oro, grubblande, stress eller vakenhet. Vi försöker minska det som håller svårigheterna kvar och ge sömn och återhämtning bättre förutsättningar.

Minnen, känslor eller kroppsliga reaktioner kan komma när du inte väntar dig det. Du kan få svårt att sova eller koncentrera dig eller känna dig avstängd. Reaktionerna kan komma direkt eller långt senare. Du behöver inte ha PTSD eller C-PTSD för att söka hjälp.

Vi undersöker vad som väcker reaktionerna och hur dina sätt att hantera dem påverkar dig. Arbetet anpassas efter din situation och kan riktas både mot traumatiska minnen och mot reaktionerna i vardagen. Det syftar till att det som hänt och reaktionerna ska styra mindre över ditt liv, så att du kan vara mer närvarande och göra sådant som är viktigt för dig.

Tvångstankar kan vara oönskade tankar, bilder eller impulser som väcker obehag, tvivel eller en stark känsla av ansvar. För att få lättnad eller försöka bli säker kanske du kontrollerar, tvättar, ordnar, upprepar, undviker eller ber andra om lugnande besked. Ritualer kan också ske i tankarna, till exempel genom att räkna eller upprepa ord på ett visst sätt. Lättnaden kan vara kortvarig, samtidigt som mönstret tar mer plats över tid. När mönstret tar mycket tid eller begränsar vardagen kan det handla om tvångssyndrom, OCD, men du behöver inte veta om det är det för att söka hjälp.

Vi undersöker vad som sätter igång mönstret, hur du förhåller dig till tankarna och vad du gör för att minska obehaget eller få visshet. Jag arbetar med metakognitiva principer, med fokus på var uppmärksamheten fastnar och vilka sätt att hantera tankarna som håller mönstret kvar. MCT har visat goda resultat vid OCD och har i jämförande studier gett resultat i nivå med ERP. Vilken behandling som passar bäst behöver samtidigt bedömas individuellt. Om fobiexponering eller ERP bedöms passa bättre för just dina besvär hänvisar jag dig vidare. Målet är att tvånget ska ta mindre tid och att du ska få större frihet att göra sådant som är viktigt för dig.

Jag erbjuder psykologiskt stöd före, under och efter en förändring. Du behöver inte ha bestämt dig för att höra av dig. Vi kan undersöka vilken funktion användningen fyller, vad som gör förändringen svår och hur du kan förhålla dig till oro, sug, utsättningssymtom eller abstinens. Samtalen kan vara en plats att bolla frågor, få stöd när det är svårt och orientera sig mot rätt vård eller annan hjälp.

Jag ansvarar för det psykologiska stödet. Medicinska bedömningar, avgiftning och beslut om läkemedel eller dosering ingår inte. Sådant hanteras av läkare eller beroendevård när det behövs. Samtalen kan ske parallellt med medicinsk vård. Med ditt samtycke kan jag också samarbeta med din läkare eller en annan vårdkontakt.

Inte allt som leder till terapi är ett tydligt symtom eller något som enkelt går att sätta en diagnos på. Ibland handlar det om att leva på autopilot, känna sig främmande inför sitt eget liv eller undra vad man egentligen vill bära vidare. Frågorna kan också bli tydligare i perioder av förändring, när en relation tar slut, identiteten eller kroppen förändras, arbetet tappar mening eller framtiden plötsligt ser annorlunda ut.

Vi stannar upp vid det som känns oklart och undersöker vad som har förlorat sin mening, vad som faktiskt är viktigt för dig och vilken riktning du vill ta. Det gamla kanske inte längre håller, samtidigt som det nya ännu inte har tagit form. Samtalen kan ge utrymme att sätta ord på det som händer och göra mer medvetna val om hur du vill leva vidare.