Kedjan

Ett meddelande utan svar. Håll tanken under pekaren och oroandet skriver vidare av sig självt — tecken för tecken, led för led, mot katastrofen: något är fel, det är mellan oss, jag har förstört det, jag blir lämnad. Varje led mörkare och oroligare än det förra. För pekaren bort och kedjan nystas upp bakifrån — den har ingen egen motor, den drivs av uppmärksamheten den får. Att släppa går fortare än att bygga. Kvar står det som faktiskt hänt: ett meddelande utan svar. Det betyder fortfarande ingenting än. Inga klick, inga val — bara närvaron och brytandet.