Metakognitiv terapi (MCT): forskning, resultat och begränsningar

D Det är skillnad mellan symtomförändring under behandling, resultat jämfört med en kontrollgrupp och resultat som består vid uppföljning. De tre forskningskällorna nedan, publicerade 2018–2021, belyser olika delar av detta. De utgör ett urval, inte en fullständig översikt av dagens forskningsläge.

Metaanalysen: vilka behandlingar jämfördes?

Normann och Morinas systematiska översikt från 2018 omfattade 25 studier och totalt 780 deltagare. Femton studier var randomiserade kontrollerade försök. Studiernas primära symtommått sammanvägdes över flera diagnoser.

I åtta jämförelser med kognitiva och beteendeinriktade behandlingar var mellangruppseffekten efter behandling Hedges g = 0,69, med 95 procents konfidensintervall 0,36–1,03, till MCT:s fördel. Vid uppföljning var motsvarande effekt 0,37, konfidensintervall 0,07–0,66, baserat på sju jämförelser. Få och små studier, heterogenitet och möjlig publikationsbias begränsar slutsatsernas säkerhet.

Depression: resultat efter ett år

Hjemdal och medarbetares uppföljning från 2019 gällde 39 personer med unipolär depression. De hade ursprungligen randomiserats till omedelbar MCT eller tio veckors väntelista. Därefter erbjöds även väntelistan MCT, så vid ettårsuppföljningen fanns ingen kvarvarande kontrollgrupp.

Det primära måttet var Beck Depression Inventory, BDI. Återhämtning definierades som minst nio poängs förbättring och högst 14 poäng. I intention-to-treat-analysen uppfyllde 26 av 39 deltagare, 67 procent, det kriteriet. Fem saknades vid uppföljningen; deras senast observerade värden fördes vidare i analysen. Studien stödjer att förbättringar kan bestå efter MCT, men kan inte visa att ettårsresultatet är bättre än efter en annan behandling.

GAD: nioårsuppföljningen

I en uppföljning publicerad 2021 följde Solem och medarbetare en randomiserad jämförelse mellan MCT och KBT vid generaliserat ångestsyndrom, GAD. Av de 60 ursprungliga deltagarna medverkade 39 efter i genomsnitt drygt nio år; 37 lämnade självskattningar.

Det primära måttet var Penn State Worry Questionnaire, PSWQ. Återhämtning krävde minst sju poängs förbättring och högst 47 poäng. I completer-analysen uppfyllde 12 av 21 MCT-deltagare, 57 procent, och 6 av 16 KBT-deltagare, 38 procent, kriteriet.

Det är ett intressant långtidsresultat, men grupperna är små och 35 procent deltog inte i uppföljningen. Andelarna beskriver dem som lämnade formulär. De utgör inte i sig ett statistiskt säkerställt besked om skillnaden mellan behandlingarna.

Forskningsresultat och riktlinjer

I NICE:s riktlinje CG113 anges KBT eller tillämpad avslappning när högintensiv psykologisk behandling väljs för GAD i steg 3. MCT anges inte som ett eget alternativ i den rekommendationen. Forskningsresultat och formella riktlinjer behöver redovisas var för sig.

För mig är uppföljningarna särskilt intressanta: vad består när behandlingen är avslutad? De här studierna ger skäl att fortsätta undersöka MCT, och pekar samtidigt ut vad större, oberoende jämförelser behöver pröva.