Bevakning av forskningsläget.
Jag följer forskningen om de två metoder jag arbetar med — ISTDP och metakognitiv terapi. Nya publikationer gås igenom två gånger i månaden; det som är relevant landar här i kort form.
Varje post anger studietyp och underlag, länkar till originalpublikationen och redovisar begränsningarna — det är de som avgör hur mycket ett resultat tål att lutas mot.
Summeringarna är källtrogna och granskade av mig innan de publiceras. Kort form här; längre genomgångar finns under Texter.
-
Stora effekter av ISTDP vid svårbehandlad depression — men inte via de mekanismer modellen antar
Effectiveness and mechanisms of Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy for treatment-resistant depression: a reanalysis of a randomized controlled trial
Forskare vid Stockholms universitet gjorde en omanalys av öppet tillgängligt data från en randomiserad studie (N = 86) som jämfört 20 sessioner ISTDP med väntelista vid behandlingsresistent depression. Frågan var inte bara om behandlingen verkar, utan om den verkar på det sätt teorin säger — genom att minska emotionellt undertryckande och negativ affekt.
Effekterna på depression var stora och höll i sig: Cohen’s d = 1,68 vid behandlingsslut, växande till 2,50 vid tremånadersuppföljning (95 % KI 1,88–3,11). Också processmåtten rörde sig kraftigt. Men medieringsanalyserna gav inget stöd för den antagna mekanismen: varken emotionellt undertryckande eller negativ affekt förklarade förbättringen. Distress såg ut att mediera tills en överlappande depressionsdelskala togs bort — då försvann effekten, vilket talar för konstruktöverlapp snarare än en äkta mekanism. En cross-lagged-analys visade ingen tidsmässig ordningsföljd; förändringen tycks ske samtidigt över flera områden, inte i en kedja.
BegränsningarFörfattarna betonar att mekanismanalyserna är explorativa, och att en omanalys av befintligt data inte kan ersätta studier designade för att fånga förändring i realtid. Att förstå hur ISTDP verkar kan enligt dem kräva finare tidsupplösning och observation av det som sker i sessionen. Det är alltså stark effektdokumentation men svag mekanismdokumentation.
-
Ny metaanalys: MCT verksamt vid depressiva symtom — men underlaget har svagheter
The effect of metacognitive therapy on depressive symptoms from a transdiagnostic perspective: a systematic review, meta-regression and meta-analysis
En systematisk översikt och metaanalys, genomförd enligt Cochrane och PRISMA och förregistrerad i PROSPERO, samlade studier av metakognitiv terapi vid depressiva symtom tvärs olika tillstånd. Av 51 funna studier var 33 randomiserade.
Mot kontrollbetingelse var effekten på depressiva symtom stor: Hedges g = −1,28 (95 % KI −1,71 till −0,86). Inomgruppsförändringen var ännu större (g = −2,29) men säger mindre, eftersom den inte ställs mot en kontrollgrupp. Författarnas slutsats: MCT framstår som en verksam behandling vid depressiva besvär och är överlägset väntelista.
BegränsningarFörfattarnas egen invändning: tolkningen begränsas av små urval och avsaknad av aktiva jämförelsegrupper — de flesta jämförelser sker mot väntelista, inte mot annan etablerad behandling. Den trovärdiga siffran är därför mellangruppseffekten mot kontroll (g ≈ 1,28), inte den uppblåsta inomgruppssiffran. Större studier med direkta jämförelser mot andra evidensbaserade terapier behövs.
-
Metakognitiva övertygelser villkorar vägen från kroppsliga symtom till hälsoångest
Metacognitive beliefs about biased thinking condition the role of anxiety sensitivity in the somatic symptom-health anxiety pathway
Studien undersökte sambandet mellan kroppsliga symtom, ångestkänslighet och hälsoångest hos 564 universitetsstudenter. Alla tre faktorerna var var för sig kopplade till hälsoångest.
Det centrala fyndet låg i samspelet: ångestkänsligheten förstärkte vägen från kroppsliga symtom till hälsoångest framför allt hos dem som samtidigt hade höga metakognitiva övertygelser om det egna tänkandet — ungefär en fjärdedel av gruppen. Författarna beskriver det som preliminärt stöd för att ångestkänslighet fungerar som en villkorad sårbarhet.
BegränsningarTvärsnittsdesign på en icke-klinisk grupp; trevägseffekten var statistiskt liten och ingen orsaksriktning kan fastställas.
-
Uppdaterad metaanalys: stora effekter för MCT — och fördel även mot KBT
Efficacy of metacognitive interventions for psychiatric disorders: a systematic review and meta-analysis
En uppdaterad systematisk översikt och metaanalys (sökning till maj 2024) samlade randomiserade studier av både metakognitiv terapi (MCT, utvecklad av Wells) och metakognitiv träning (MCTraining, Moritz) vid psykiatriska tillstånd hos vuxna — sammanlagt 49 studier och 3 239 individer, varav 21 studier gällde MCT.
För MCT var effekten mot väntelista mycket stor (Hedges g = 1,84). Det mer ovanliga fyndet: MCT var också överlägset andra former av kognitiv beteendeterapi (g = 0,43) — alltså inte bara bättre än ingen behandling, utan bättre än ett aktivt behandlingsalternativ. Den uppdaterar och stärker bilden från 2018 års metaanalys.
BegränsningarFörfattarnas egen invändning väger tungt och hör till: många av de inkluderade studierna saknade uppgifter om blindning, interbedömarreliabilitet, behandlingsadherens, kompetens och förregistrering. Effekterna är lovande, men kvaliteten i underlaget varierar — fler metodologiskt strama studier behövs.
-
MCT likvärdig med förstahandsbehandlingen vid tvångssyndrom
Metacognitive therapy versus exposure and response prevention for obsessive-compulsive disorder — A non-inferiority randomized controlled trial
Exponering med responsprevention (ERP) är förstahandsbehandling vid tvångssyndrom (OCD), men är tidskrävande och har avhopp. I en non-inferiority-studie fick 74 patienter tolv veckovisa sessioner av antingen MCT eller ERP, med tvångssymtom skattade av blindade bedömare (Y-BOCS).
MCT var inte sämre än ERP vid behandlingsslut, med likvärdig minskning av tvångssymtom och lågt bortfall i båda grupperna (under 14 procent). MCT gav dessutom större minskning av tillståndsångest. Slutsatsen: MCT kan vara ett fullgott alternativ till ERP vid OCD.
BegränsningarLikvärdigheten höll vid behandlingsslut men INTE vid 6-månadersuppföljningen — ERP kan ha en fördel över tid. Urvalet var litet (74 patienter), och författarna efterlyser forskning om vilka patienter som passar för vilken metod.
-
Nio år senare: MCT-fördelen vid GAD kvarstår
Metacognitive therapy versus cognitive-behavioral therapy in adults with generalized anxiety disorder: A 9-year follow-up study
Uppföljning av patienter ur en randomiserad studie som jämförde metakognitiv terapi med KBT vid generaliserat ångestsyndrom. Nio år efter behandling var återhämtningsgraden 57 procent för MCT mot 38 procent för KBT i completer-analysen.
MCT-gruppen visade också större förbättring i oro- och ångestsymtom, och färre hade åter fått GAD-diagnos (9,5 procent mot 23,1 procent i KBT-gruppen). Författarnas slutsats: vinsterna höll i båda behandlingarna, men utfallen fortsatte att tala till MCT:s fördel.
BegränsningarLiten ursprungsstudie (60 patienter) och 65 procents svarsfrekvens vid uppföljningen — bortfallet gör skattningarna osäkrare. MCT är ännu inte formell förstahandsbehandling för GAD i exempelvis NICE:s riktlinje.
-
Halifax-uppföljningen: effekten håller — och behandlingen ser kostnadseffektiv ut
Efficacy and cost-effectiveness of intensive short-term dynamic psychotherapy for treatment resistant depression: 18-month follow-up of the Halifax depression trial
Uppföljning av Halifax-studien, där patienter med behandlingsresistent depression randomiserats till tidsbegränsad ISTDP eller sedvanlig specialistpsykiatrisk behandling. De skillnader i depression som setts vid sex månader kvarstod vid 18 månader, med måttliga till stora effektstorlekar.
Vid 18 månader var 40 procent av ISTDP-patienterna i remission, och 23,4 procent hade satt ut antidepressiv medicinering. Den hälsoekonomiska analysen talade för att ISTDP var mer kostnadseffektiv än jämförelsebehandlingen.
BegränsningarFörfattarnas egna ord: fynden behöver replikeras i större urval, och framtida kostnadsanalyser bör även väga in indirekta kostnader.
-
Halifax-studien: ISTDP vid depression där tidigare behandling inte räckt
A randomised controlled trial of Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy for treatment resistant depression: the Halifax Depression Study
Patienter med behandlingsresistent depression i sekundärvård randomiserades till 20 sessioner tidsbegränsad ISTDP eller sedvanlig behandling. Förbättringen i depression var signifikant större i ISTDP-gruppen, med måttliga till stora effektstorlekar på både observatörsskattade och självskattade mått.
Vid sex månader hade 36 procent i ISTDP-gruppen nått komplett remission, mot 3,7 procent i jämförelsegruppen.
BegränsningarFörfattarna anger att det är oklart hur väl resultaten generaliserar till andra vårdgivare, platser och kulturer. Evidensläget för ISTDP är fortsatt mindre omfattande än för exempelvis KBT.
Inga träffar i bevakningen.
Sidan är en bevakning, inte en behandlingsrekommendation. Vilken metod som passar avgörs alltid i en individuell bedömning.