Andreas Lundin

Om terapi

Terapi är ett utrymme för att undersöka det som är svårt — utan att behöva ha svar på förhand, utan att behöva prestera. De flesta som söker sig hit gör det för att något inte fungerar som de vill: oro som inte går att skaka av, nedstämdhet som håller i sig, mönster som upprepas, relationer som är ansträngda, eller en känsla av att inte riktigt vara hel.

Jag ser ofta psykiskt lidande som något som växer fram i funktionella processer. Ångest kan förstås som ett skyddssystem. Nedstämdhet kan förstås som ett svar på livet — på belastning, förlust eller att något blivit för svårt för länge. Problemet är inte alltid att reaktionen finns. Problemet är ofta att processen går i lås. Att ångesten, oron eller undvikandet fastnar och börjar vidmakthålla lidandet i stället för att hjälpa oss vidare.

Terapin handlar då om att förstå vad som håller processen vid liv, och att hjälpa dig att komma loss. Att bli friare att fortsätta leva, fatta beslut, känna, agera och överkomma sådant som varit svårt.

Ibland handlar det också om att någon lyssnar noggrant. Att sådant som aldrig riktigt har sagts får bli sagt. Att erfarenheter, känslor och mönster som varit diffusa får ett språk.

Hur jag arbetar

Du är expert på din berättelse. Jag är expert på att ställa frågor. Min uppgift är inte att komma in som den som vet allt om dig — utan att hjälpa dig sätta ord på det som händer, och ibland också ifrågasätta det. Det kan handla om dina mönster, dina försvar eller dina sätt att hantera svårigheter.

Ibland kan jag vara mer konfrontativ, ibland mer följsam. Jag rör mig lite mellan de rollerna beroende på vad som behövs i stunden. Jag är kanske mer en medpassagerare än en vägledare — någon som sitter bredvid dig, följer med och stöttar i förändringsprocessen.

Om att utmana utan att döma

När jag utmanar ett beteende eller ett mönster är det viktigt att förstå att det inte är dig som person jag utmanar. Det är beteenden och strategier vi tittar på tillsammans.

Ofta behöver vi göra en sorts kostnadsanalys: vad leder det här beteendet till? Hjälper det dig på riktigt, eller vidmakthåller det ångest, undvikande eller andra problem? Om ett beteende håller kvar dig i något som gör ont behöver vi kunna ifrågasätta det — inte dig som människa.

Det här är en viktig balansgång, särskilt när problemen känns som en del av personligheten. Som om de säger något grundläggande om vem man är. Då behöver vi tydliggöra: beteenden är förändringsbara. De är inte hela du. Vi kan ha tankar utan att behöva agera på dem. Vi kan ha känslor utan att behöva styras av dem.

Vad jag söker

Det jag är nyfiken på är jaget. Klientens eget jag. När vi rensar undan försvar, oro, grubblande och strategier som har vuxit fram för att hantera livet — vem är personen under allt detta?

Det är en viktig drivkraft för mig. Att tillsammans med klienten synliggöra den egna personen. Inte som ett färdigt svar, utan som en gemensam färd där något får träda fram tydligare.

Om förändring

Jag vill hjälpa människor att bli friare från mönster som upplevs som fasta eller nästan kristalliserade. Mönster som kan kännas som att de är en del av personligheten, men som i själva verket ofta går att förstå, påverka och förändra.

Jag vill hjälpa människor att få ett metaperspektiv på sig själva. Att kunna se sina tankar, känslor och reaktioner utan att automatiskt fastna i dem. Att ta del av sitt känslomässiga register utan att behöva trycka undan känslor eller gå in i ältande.

När terapi fungerar som bäst upplever jag att psyket kommer i rörelse. Det betyder inte att man plötsligt mår bra eller att allt löser sig. Terapeutisk förändring kan se ut på många olika sätt. Det viktiga är ofta att personen börjar få syn på sina beteenden, känslor och strategier — att man förstår mer av vad man gör, vad man undviker och vad olika sätt att hantera livet faktiskt får för konsekvenser.

När den insikten växer brukar också agentskapet öka. Man får större möjlighet att fatta beslut, sätta nya mål och agera med mer frihet. Man blir inte fri från livets svårigheter, men man kan relatera till dem på ett friare och mer robust sätt.

Om terapi som hantverk

Jag ser terapi som ett hantverk. Kunskapen, relationen och arbetet i rummet måste vara levande. Det betyder inte att metoden är oviktig, men den får inte bli viktigare än personen man möter.

Min kärnkompetens handlar om att lyssna. Inte bara på det som sägs direkt, utan också på det som finns mellan raderna. Om jag lyssnar noggrant kan vi tillsammans förstå vad som faktiskt händer, vad som blir viktigt och vad som behöver förändras. Metoden tjänar mötet — inte tvärtom.

En god terapeutisk relation betyder för mig att vi arbetar mot ett gemensamt mål, och att målet bestäms av dig. Jag vill att relationen ska vara så öppen att du vågar ta plats, ifrågasätta och säga emot. Det viktiga är inte att vi aldrig missförstår varandra, utan att vi kan stanna upp, reda i det och reparera.

Transparens är väldigt viktigt för mig. Jag vill inte undanhålla kunskap, men jag vill heller inte springa före dig. Det måste finnas en balans där jag bidrar med det jag kan, samtidigt som förändringsprocessen förblir din.

Metoder

Jag är certifierad i MCT och ISTDP — två metoder med starkt forskningsstöd som kompletterar varandra. Det finns ingen metod som fungerar för alla människor i alla lägen. Metoderna är ramverk att arbeta inom, inte manualer att lägga ovanpå en människa.

MCT — Metacognitive Therapy

MCT arbetar med hur du förhåller dig till dina tankar — inte med tankarnas innehåll. Oro och grubblande är strategier som hjärnan lärt sig. De är inte tecken på att något är fel med dig som person. I MCT undersöker vi vad som händer när en tanke dyker upp: vad gör du med den? Försöker du lösa den, trycka bort den, kontrollera den?

Det som förändras i en MCT-process är inte att tankarna försvinner. Tankarna finns kvar. Men de styr inte längre på samma sätt. Du kan ha en oro utan att fastna i den. Den friheten — att kunna stanna kvar med det som är svårt utan att automatiskt dras in — är ofta det klienter beskriver som mest märkbart. MCT har starkt stöd i forskning för ångest, GAD, social fobi, OCD och depression.

ISTDP — Intensiv korttidspsykodynamisk terapi

ISTDP arbetar med känslolivet och kroppen. Inte vad du vet om dina känslor, utan vad som faktiskt sker i stunden när de rör sig. Många av oss har lärt oss att hålla starka känslor på avstånd — inte av dålig vilja, utan för att det var det enda som fungerade. Det kostar mer än vi tror, ofta i form av ångest, tomhet, fysisk spänning och en känsla av att aldrig riktigt vara hel.

I ISTDP-arbetet tittar vi på vad som händer i kroppen och känslolivet i stunden, och hur du eventuellt håller avstånd från det. Det kan vara utmanande. Det kräver en vilja att vara nära det som är svårt. Men det är i just den närheten — när det som hållits tillbaka sakta får komma fram — som förändringen ofta sker. ISTDP passar ofta den som bär på sorg, ilska eller starka känslor som aldrig riktigt fått plats.

Att börja

Till någon som tvekar inför att börja terapi: sätt dig ner en halvtimme och skissa på för- och nackdelar med att gå in i en sådan process. Det kan också vara hjälpsamt att skriva ner några frågor som känns viktiga. Vad undrar du? Vad behöver du veta för att känna dig tryggare?

De frågorna kan du skicka till mig inför ett första samtal, så kan vi börja dialogen där. Målet är inte att du ska känna dig helt säker från början. Men kanske kan du få en tydligare bild av vad du ger dig in i.

Ett bra första samtal behöver inte lösa allt. Men det får gärna sätta något i rörelse — väcka frågor, öppna upp något, göra det som känts fastlåst lite mindre kristalliserat. Jag vill att du ska lämna samtalet med en känsla av rörlighet. Att något har börjat röra sig.

Ta fem minuter och fundera på vad det är som gör att du tvekar. Formulera det i ett par korta rader och ställ frågan. Det kan bli början på en dialog. Inga frågor är förbjudna.

Praktiskt