Kroppsliga signaler och hälsooro

K Kroppsliga besvär behöver kunna förstås ur både medicinska och funktionella perspektiv, som kan vara relevanta samtidigt. Studien avgjorde inte vad deltagarnas kroppsliga symtom berodde på eller om medicinsk bedömning behövdes. Resultaten kan därför inte användas för att avgöra orsaken till en enskild persons besvär.

Akuta symtom ska bedömas av hälso- och sjukvården, och nya eller tydligt förändrade symtom kan behöva bedömas medicinskt. Parallellt kan det vara viktigt att undersöka hur uppmärksamhet, tolkningar, oroande och kontroll påverkar vardagen.

Vilka deltog och vad mättes?

Studien byggde på webbaserade självskattningar från 564 universitetsstudenter i Kanada. Medelåldern var 21,8 år och 72,3 procent var kvinnor. Det var ett ungt, icke-kliniskt studenturval. Deltagarna hade inte rekryterats för att de sökte vård för hälsooro.

I studiens egna mått användes termen kroppsliga symtom. Vid ett och samma tillfälle svarade deltagarna på frågor om sådana symtom under de senaste fyra veckorna, hälsooro, ångestkänslighet och metakognitiva föreställningar om hälsorelaterat tänkande.

I studien syftade ångestkänslighet på rädsla för vad kroppsliga signaler kan betyda eller leda till, till exempel att hjärtklappning tolkas som ett tecken på allvarlig sjukdom. De metakognitiva frågorna gällde bland annat föreställningar om att negativt tänkande eller oroande kan vara nyttigt eller skyddande och att positivt tänkande kan vara riskfyllt.

Eftersom alla mått var självskattningar från samma tidpunkt kan studien visa hur svaren hängde samman, men inte vad som kom först eller vad som orsakade något annat. Resultaten gäller detta urval och kan inte utan vidare överföras till personer som söker vård eller behandling.

Vad visade studien?

I gruppen hängde fler rapporterade kroppsliga symtom samman med mer hälsooro. Mer hälsooro förekom också tillsammans med större rädsla för vad kroppens signaler kunde betyda och starkare föreställningar om att oroande kan vara nyttigt eller skyddande. Det visar samband mellan deltagarnas svar, inte vad som orsakade hälsooron.

Forskarna jämförde sedan hur sambandet mellan kroppsliga symtom och hälsooro såg ut vid olika grader av rädsla för kroppens signaler. Då syntes ingen tydlig skillnad.

En liten skillnad framträdde först när även föreställningarna om nyttan av oroande räknades in. Vid högre värden på det måttet hängde kroppsliga symtom och hälsooro starkare samman hos deltagare som också var mer rädda för vad kroppens signaler kunde betyda.

Mönstret syntes över en beräknad nivå som ungefär 27 procent av deltagarna låg över. Det förklarade ytterligare 0,62 procent av skillnaderna i hälsooro, alltså ett mycket litet tillskott.

Resultatet väcker en fråga om hur kroppsliga signaler, rädslan för deras möjliga betydelse och föreställningar om oroande kan hänga samman. Det ger inte svaret på varför en enskild person har hälsooro eller vad som hjälper just den personen.

När hälsooron tar plats

Hälsooro kan innebära att uppmärksamheten gång på gång dras mot kroppen och frågan om vad en signal betyder. För vissa blir självmonitorering en del av hälsooron. Det kan handla om att återkommande känna efter och följa kroppens signaler. Oroande, kontroller och försök att få visshet kan vara andra delar av samma mönster. De kan börja automatiskt och behöver inte vara medvetna val. Inget av detta avgör vad en kroppslig signal beror på.

I den aktuella studien svarade deltagarna vid ett enda tillfälle på frågor om kroppsliga symtom, rädsla för kroppsliga signaler, hälsooro och föreställningar om att oroande eller negativt tänkande kan hjälpa eller skydda. Svaren hängde samman, men studien kan inte visa vad som påverkar vad över tid. Självmonitorering, själva oroandet och kontrollbeteenden undersöktes inte var för sig.

I samtalen kan vi undersöka om något av detta är relevant för dig. Vad händer med din uppmärksamhet när du känner något i kroppen? Märker du att du börjar känna efter, oroa dig eller kontrollera mer? Finns det en känsla av att oroandet hjälper dig att vara förberedd eller skyddar dig? Det är frågor vi undersöker tillsammans. Jag utgår inte från svaren på förhand.

I MCT kan vi arbeta med hur du förhåller dig till tankar, vart uppmärksamheten riktas och vad du gör när oro väcks. Det medicinska och det funktionella perspektivet behöver stå sida vid sida. Medicinska tillstånd behöver bedömas och vid behov utredas. Samtidigt behöver funktionella processer få samma uppmärksamhet.