Det som händer i rummet.

När någon kommer till dig för första gången, vad vill du att personen ska känna eller förstå i början av kontakten?

Mitt mål i början är att vi skapar tillräcklig trygghet för att tillsammans kunna förstå vad du vill förändra och vad som kan vara hjälpsamt att arbeta med. Terapi är ett gemensamt arbete. Jag bidrar med frågor, kunskap och perspektiv, och vi följer hur det vi gör får betydelse i ditt liv.

När någon söker verktyg eller sätt att hantera en situation handlar det ofta också om att få bättre tillgång till sin egen förmåga att förstå, välja och agera. Jag vill bidra till en känsla av handlingsutrymme och hopp om att förändring är möjlig.

En sådan process går sällan spikrakt. Vi behöver kunna följa vad som händer, förstå det som blir svårt och justera arbetet längs vägen. Redan från början hoppas jag att du kan känna trygghet, hopp och kanske också lite nyfikenhet, även när det vi talar om är svårt.

Hur skulle du beskriva din roll i terapirummet?

Jag hjälper dig att synliggöra det som händer och att tillsammans formulera vad vi behöver arbeta med. Jag har kunskap och erfarenhet av hur människor fungerar, relaterar och fastnar i olika mönster, men jag kan inte veta på förhand vad något betyder för just dig.

Du är expert på din berättelse. Jag bidrar med frågor, perspektiv och kunskap som kan hjälpa oss att sätta ord på det som händer och ibland pröva en annan förståelse. Det kan handla om återkommande mönster, försvar eller andra strategier som har utvecklats för att skydda eller hantera något svårt.

Ibland är jag mer aktiv och utmanande, ibland mer lyhörd och följsam. Hur jag tar plats behöver anpassas till vad som hjälper oss att mötas i en fungerande relation och arbetsallians och arbeta med rätt saker. Jag ser mig mindre som en vägledare och mer som en medpassagerare: någon som följer med, ställer frågor och tar ansvar för min del av arbetet.

Du nämner mönster och försvar. Hur undersöker vi dem utan att det blir hårt eller dömande?

När vi undersöker försvar eller andra strategier är utgångspunkten att vi tittar på vad som händer, inte bedömer dig som person. Mönster och beteenden kan ha utvecklats för att skydda eller hantera något svårt, och de behöver bli begripliga innan vi försöker förändra dem.

Vi kan undersöka vad en strategi ger för stunden och vad den kostar över tid. Hjälper den dig att röra dig mot det som är viktigt, eller bidrar den till att ångesten fortsätter, att undvikandet ökar eller att andra svårigheter hålls kvar? Om ett beteende skapar lidande eller begränsar vardagen behöver vi kunna undersöka det tillsammans, utan att göra beteendet till ett mått på vem du är.

Ibland upplevs ett mönster som en del av personligheten: "det här är jag". Då kan det kännas som kritik mot personen när vi börjar undersöka mönstret. Därför behöver vi skilja mellan vem du är och något du har lärt dig att göra, ofta utan ett medvetet val.

Beteenden, tankeprocesser och sätt att hantera känslor går att förstå och påverka. Vi kan lägga märke till en tanke utan att agera på den och känna en känsla utan att låta den avgöra varje handling. Målet är inte att ta bort delar av dig, utan att öka din frihet att välja hur du vill agera.

Vad vill du hjälpa människor att återfå eller upptäcka hos sig själva?

Jag vill hjälpa klienter att få större frihet i förhållande till mönster som känns fasta eller nästan som en del av personligheten. Sådana mönster kan vara svåra att upptäcka och starta utan ett medvetet beslut, men de går ofta att förstå, påverka och förändra.

Det kan handla om att få ett metaperspektiv: att lägga märke till tankar, känslor och reaktioner utan att automatiskt dras in i dem. Att få större tillgång till sitt känslomässiga register utan att behöva trycka undan känslor, och att märka när man börjar oroa sig eller går in i grubblande.

I grunden handlar det om att minska den styrning som sådana mönster får och öka friheten att känna, tänka och agera på fler sätt.

Hur skiljer sig ditt sätt att arbeta från föreställningen att terapi mest handlar om att prata av sig?

Många har föreställningar om vad psykisk ohälsa är och hur mycket en diagnos kan förklara. Diagnoser kan vara användbara utgångspunkter, men de berättar inte hela historien om en människas livssituation, relationer eller sätt att hantera det som varit svårt.

Därför försöker jag förstå besvären funktionellt: hur de påverkar vardagen, i vilka sammanhang de väcks och vad som håller dem kvar. Ångest kan vara en skyddsrespons. Nedstämdhet kan vara ett svar på belastning, förlust eller något som har varit svårt under lång tid.

Det är inte alltid reaktionen i sig som behöver förändras. Svårigheten kan ligga i att oroande, grubblande, undvikande eller andra strategier håller problemen kvar och begränsar det du vill kunna göra. Då undersöker vi vad du gör när reaktionen väcks, hur det påverkar den och vilka konsekvenser det får över tid.

Terapin börjar därför med en gemensam problemformulering: vad händer, vad håller det kvar och vad vill du kunna göra annorlunda? Utifrån den kan vi pröva andra sätt att förhålla sig, känna och agera och följa vad som förändras.

Samtidigt är det viktigt att få prata och bli lyssnad på. Att sätta ord på något kan vara en del av förändringsarbetet. När erfarenheter, känslor och mönster får ett språk blir de lättare att förstå och undersöka tillsammans.

Hur brukar du börja när någon säger: ”Jag vet inte riktigt vad problemet är. Jag mår bara inte bra”?

Jag börjar med att be dig beskriva vad du märker, så konkret som det går just då. Beskrivningen behöver inte vara färdig eller genomtänkt.

Vi kan undersöka om något särskilt händer före reaktionen, om ångest eller nedstämdhet väcks och hur det tar sig uttryck i kroppen och vardagen. Det kan också handla om trötthet, hopplöshet eller återkommande tankeprocesser som oroande och grubblande.

Sedan kartlägger vi i vilka situationer svårigheterna uppstår, hur de påverkar vardagen och vad du brukar göra när de kommer. Ibland är lidandet tydligt innan det har fått en tydlig form.

En viktig del av terapin kan då vara att tillsammans formulera vad som händer, vad som håller svårigheterna kvar och vad du vill ska bli annorlunda. Problemformuleringen behöver inte bli färdig på en gång, utan kan justeras när vi förstår mer.

Vad skulle du vilja säga till någon som tvekar inför att börja terapi?

Det är helt rimligt att tveka. Du behöver inte ha bestämt dig eller kunna beskriva exakt vad du vill ha hjälp med för att ta kontakt.

Du kan boka Orienterande samtal på telefon, 15 minuter för 0 kr. Kostnadsfritt samtal om upplägg, format och möjliga nästa steg. Inte terapi, bedömning eller akutstöd. Om det saknas tider i kalendern kan du efterfråga en tid via kontaktsidan, så ordnar jag det. Om du hellre skriver kan du använda kontaktsidan.

Vill du läsa på först kan du fråga AI-assistenten om Kaddio, priser, tider, hur jag arbetar eller innehållet på sajten. Den ersätter inte personlig kontakt och gör ingen individuell bedömning.

Om du bokar ett första behandlingssamtal behöver du inte bestämma i förväg om du vill fortsätta. Vi kan använda samtalet till att börja förstå vad du söker hjälp för och om vi kan mötas i en fungerande relation och arbetsallians och arbeta med rätt saker.

Hur kan man märka att terapin börjar bli hjälpsam?

Det ser olika ut. Förändring behöver inte betyda att du alltid känner dig glad eller lugn. Jag brukar ibland beskriva det som att psyket kommer i rörelse: att du förstår mer av vad som händer och får syn på sådant du tidigare gjorde automatiskt.

Du kan börja lägga märke till vilka situationer som väcker en reaktion, vilka tankeprocesser, försvar eller andra strategier som aktiveras och vilka konsekvenser de får. Då blir det möjligt att pröva andra sätt att förhålla sig, känna och agera.

När det händer kan agentskapet öka: möjligheten att påverka, välja och agera. I vardagen kan det märkas genom att du sätter en gräns, fattar ett beslut, stannar kvar i en känsla, lägger mindre tid på oroande eller grubblande eller närmar dig något som du tidigare har undvikit.

Vad vi följer beror på problemformuleringen och det du vill förändra. Vi behöver löpande undersöka om arbetet hjälper i vardagen och justera det om det inte gör det.

Du arbetar med MCT och ISTDP. Hur använder du dem i terapin?

Jag använder MCT och ISTDP för att uppmärksamma olika delar av det vi undersöker. Utgångspunkten är den problemformulering vi gör tillsammans och hur arbetet utvecklas.

MCT kan hjälpa oss att se hur oroande, grubblande, kontroll eller sättet att rikta uppmärksamheten håller problem kvar. ISTDP kan hjälpa oss att undersöka känslor, ångest och försvar när de visar sig i stunden och i relationen. Ofta hör de här processerna ihop.

Det viktiga är att vi arbetar med det du söker hjälp för och att du kan förstå varför jag föreslår ett visst sätt att arbeta. Vi följer vad som faktiskt förändras och justerar arbetet tillsammans.

Det är du som gör förändringsarbetet. Min uppgift är att bidra med frågor, perspektiv och kunskap som kan hjälpa dig att upptäcka mönster, pröva något annat och få större handlingsutrymme.

Vad betyder en god terapeutisk relation för dig, konkret, i rummet?

En god terapeutisk relation innebär för mig att vi kan mötas i en fungerande arbetsallians och arbeta mot mål som är viktiga för dig. Vi formulerar tillsammans vad vi ska arbeta med. Mitt ansvar är att följa om vi gör rätt saker, om arbetet hjälper och om riktningen behöver justeras.

Jag vill att det ska finnas tillräcklig trygghet för att du ska kunna ta plats, ifrågasätta och säga emot. Vi kan missförstå varandra, hamna i konflikt eller tycka olika. Det avgörande är inte att det aldrig händer, utan att vi kan stanna upp, försöka förstå och reparera det som har blivit svårt.

Transparens är viktig för mig. Jag vill kunna dela hur jag förstår det som händer och varför jag föreslår ett visst arbetssätt, utan att springa före dig. Du ska kunna fråga, reagera och påverka arbetet.

Finns det något i terapiarbetet som kan vara oväntat i början?

En sak kan vara att det vi försöker förstå inte bara visar sig när du berättar om livet utanför rummet. Försvar eller andra strategier för att skydda sig, söka trygghet, hålla tillbaka eller hantera osäkerhet kan också bli synliga i relationen mellan oss.

Det kan märkas i hur du reagerar på en fråga, vad som blir svårt att säga, när du drar dig undan, anpassar dig, blir rädd för att göra mig besviken eller hoppas att jag ska förstå utan att du behöver uttrycka något. Det är inte ett fel hos dig, utan information som kan hjälpa oss att förstå hur mönstret fungerar.

Terapirummet är en särskild och avgränsad situation, inte samma sak som andra relationer. Just därför kan vi ibland sakta ner, undersöka vad som händer och pröva andra sätt att vara i kontakt.

Jag behöver samtidigt vara öppen för att det som händer också kan bero på hur jag agerar eller på ett missförstånd mellan oss. Vi undersöker det tillsammans i stället för att utgå från att allt är ett mönster hos dig.

Vad väcker din nyfikenhet i arbetet med olika människor?

Det som väcker min nyfikenhet är jaget: den egna personen och det sätt som någon försöker leva, förstå och skydda sig i sin situation.

När vi tillsammans synliggör oroande, grubblande, försvar och andra strategier kan det bli lättare att skilja mellan vem du är och sådant du har lärt dig att göra. Strategierna kan ha fyllt en viktig funktion och behöver förstås, inte bara tas bort.

Jag är nyfiken på vad som får större utrymme när strategierna inte längre styr lika mycket: känslor, behov, relationer, intressen och sätt att agera. Inte som ett dolt, färdigt jag som ska grävas fram, utan som något som kan bli tydligare och fortsätta utvecklas.

En stark drivkraft för mig är att bidra till att andra människors potential får komma till uttryck och att se dem bli friare att vara sig själva. Det handlar inte om att hitta ett färdigt svar på vem du är, utan om att tillsammans undersöka vad som blir möjligt när du får större handlingsutrymme.

Hur vill du att terapirummet ska upplevas?

Jag vill att min mottagning och terapirummet ska upplevas som varmt, ärligt och transparent.

Det ska finnas utrymme för det svåra. Terapi är inte alltid bekvämt, och det behöver inte vara det. Men jag vill att rummet samtidigt ska kännas kraftfullt och hoppfullt. Som en plats där något faktiskt kan börja förändras.

Vad vill du absolut inte att terapi hos dig ska bli?

Jag vill inte att terapin ska bli en plats där gamla sår upprepas utan att vi förstår vad som händer.

Mitt ansvar är att vara uppmärksam på när något i processen riskerar att kännas överkörande, otydligt eller för snabbt. Terapi kan vara utmanande, men den ska inte bygga på att du pressas förbi dig själv.

Om något skaver mellan oss behöver vi kunna stanna upp, prata om det och förstå det tillsammans. Det är en del av arbetet: att inte bara fortsätta framåt, utan att också kunna reparera, justera och återfinna trygghet i processen.

Vad vill du ska prägla din ton och ditt sätt att möta människor?

Lyssnandet är en kärnkompetens för mig. Jag försöker höra både det som sägs tydligt och det som ännu är svårt att formulera, utan att bestämma i förväg vad något betyder.

Jag vill vara varm, tydlig och transparent. Det innebär att jag delar hur jag förstår det som händer, frågar när jag är osäker och är beredd att ändra min förståelse när något inte stämmer.

Metoder och strukturer ska stödja arbetet, men inte ersätta mötet. Det viktiga är att vi kan formulera vad som står på spel, arbeta med rätt saker och följa vad som förändras.

Det betyder inte att arbetet saknar struktur. Problemformulering, mål och uppföljning behöver vara tydliga, men de formas och justeras i dialog.

Om en klient skulle beskriva dig efter några månader i terapi, vad skulle du hoppas att personen sa?

Jag hoppas att personen skulle beskriva mig som transparent, ärlig, varm och omhändertagande.

Inte perfekt, och inte någon som alltid har rätt, men någon som går att prata med på riktigt. Någon som lyssnar, försöker förstå och samtidigt vågar vara tydlig när det behövs.

Vad hoppas du att någon tar med sig efter ett första behandlingssamtal hos dig?

Jag hoppas att du känner dig lyssnad på och att vi har börjat förstå vad du söker hjälp för. Vi behöver inte vara överens om allt eller ha en färdig problemformulering efter ett första behandlingssamtal.

Ett första behandlingssamtal behöver inte lösa något. Det kan ge en första bild av vad som händer, vad som håller svårigheterna kvar och vad du vill ska bli annorlunda. Ibland väcks fler frågor än svar, och det kan också vara en viktig början.

Jag hoppas att något har kommit i rörelse: att det som känts fastlåst blivit lite lättare att undersöka och att du har en tydligare bild av om och hur vi kan arbeta vidare. Om samtalet väcker mer oro eller något känns fel behöver det också gå att säga.

Vad vill du säga direkt till den som funderar på att höra av sig men tvekar?

Du behöver inte ha formulerat allt eller vara säker på att terapi är rätt. Om du har en fråga, är nyfiken eller tycker att steget känns stort kan du höra av dig först.

Du kan boka Orienterande samtal på telefon, 15 minuter för 0 kr, eller skriva via kontaktsidan. Kostnadsfritt samtal om upplägg, format och möjliga nästa steg. Inte terapi, bedömning eller akutstöd. Du kan fråga om hur jag arbetar, Kaddio, vad ett första behandlingssamtal innebär eller vad som kan vara ett rimligt nästa steg.

Vill du läsa på först kan du fråga AI-assistenten om det praktiska och innehållet på sajten. Den personliga kontakten finns kvar när du vill ta nästa steg.

Inga frågor är förbjudna.