Tunnlingen

Partiklar och känslor driver mot en mur av bläck. Klassiskt borde inget komma igenom — men vågfunktionen läcker, och där uppmärksamheten vilar tunnas barriären: vila pekaren mot muren så öppnar sig passagen. Orden är oskarpa på vänster sida; läsbara först på den andra — det får ett namn när det kommit igenom. Och det avvärjda försvinner inte under tiden: varje avvisning laddar det med spänning. Spökena darrar mer, trycket mot muren växer, och när genombrottet till slut sker slår det med kraften av allt det väntat. I ISTDP heter ögonblicket genombrott. Släpper du blicken läker muren på ett andetag.