Ordets vikt

Ord driver förbi och löses upp av sig själva — även det du betraktar passerar. Men tar du tag i ett ord fastnar det: det får vikt, och kedjan startar. Tankar föder tankar utan att du gör något mer; orden tyngs, sjunker, hänger darrande. Vägen ut är inte att trycka bort dem — det är att sluta hålla fast. Då brister länkarna, en i taget, och orden blir åter sådant som passerar.