Inlägg

testar detta

Misofoni ur ett Metakognitivt perspektiv (MCT) är ännu relativt outforskat, men man kan resonera kring tillståndet utifrån centrala metakognitiva principer. Metakognitiv terapi fokuserar främst på hur individen förhåller sig till sina tankar, känslor och upplevelser – snarare än deras innehåll. Här är ett resonemang kring misofoni ur ett MCT-perspektiv:

1. Problemet är inte ljudet i sig, utan det kognitiva och metakognitiva svaret

I MCT skulle man se misofoni som ett problem där individen fastnar i ett repetitivt och ohjälpsamt uppmärksamhets- och reaktionsmönster. Själva ljudet triggar igång en reaktionskedja där personen blir hypermedveten, och detta upprätthålls av negativa metakognitioner som ”Jag kan inte kontrollera detta” eller ”Jag står inte ut med detta ljud”.

2. CAS (Cognitive Attentional Syndrome) som upprätthållande faktor

Misofoni kan ses som en manifestation av det som kallas det kognitiva uppmärksamhetssyndromet (CAS). Det innebär att personen reagerar på ett ljud med:

• Överdriven självfokuserad uppmärksamhet: Uppmärksamheten låses vid det störande ljudet, vilket förstärker dess betydelse och påverkan.
• Repetitiv negativt tänkande (ruminering och oro): Tankar såsom ”Varför gör hen sådär?”, ”Jag står inte ut”, ”Tänk om jag tappar kontrollen” förstärker stressen och irritationen.
• Ohjälpsamma copingstrategier: Undvikande, flykt eller försök att kontrollera ljudmiljön, vilket på kort sikt ger lättnad, men på lång sikt förstärker intoleransen och känslan av hjälplöshet.

3. Metakognitiva antaganden bakom reaktionen

Typiska metakognitiva övertygelser som skulle kunna underhålla misofoni kan vara:

• ”Jag kan inte styra min reaktion på dessa ljud.”
• ”Om jag inte reagerar så här starkt kommer ljuden aldrig försvinna.”
• ”Jag måste kontrollera min omgivning för att må bra.”

Dessa antaganden bidrar till ökad vaksamhet och oro, vilket stärker den emotionella laddningen kring ljudet.

En MCT-inspirerad behandling skulle innebära följande steg:

1. Identifiera och utmana negativa metakognitiva antaganden

• Patienten lär sig ifrågasätta tron på att ljudupplevelsen inte kan tolereras eller att man måste reagera med ilska eller irritation.
• Utmana föreställningar som ”Jag måste reagera för att skydda mig” eller ”Jag kan inte styra mitt fokus”.

2. Träna flexibel uppmärksamhetsstyrning (detached mindfulness)

• Öva på att observera ljud utan att engagera sig i den känslomässiga reaktionen.
• Patienten tränar sig i att notera ljuden med ett distanserat och neutralt perspektiv, snarare än att ”gå in” i dem känslomässigt eller kognitivt.

3. Bryta CAS med beteendeexperiment

• Personen tränas i att medvetet undvika den vanliga responsen (exempelvis att fly, bli arg eller försöka kontrollera ljudet). Genom detta lär sig personen att ljuden kan tolereras utan att aktivera CAS.

4. Minska undvikandebeteenden och säkerhetsstrategier

• Genom att gradvis utsätta sig för triggers utan de gamla reaktionsmönstren lär sig personen att hen kan hantera situationerna annorlunda, och därmed minskar känslan av hjälplöshet.

Sammanfattning:

Metakognitiv terapi vid misofoni handlar om att identifiera och förändra hur man relaterar till ljudupplevelserna och sina reaktioner på dem. Genom att minska engagemanget i CAS (hyperuppmärksamhet, ruminering och undvikande), och istället träna upp ett flexibelt, neutralt och icke-dömande förhållningssätt, kan individen minska sin känslighet och uppleva ljud som mindre hotande eller störande.