FIG. 27
Sprickorna
Det är i sprickorna ljuset kommer igenom, som i en kris eller i en terapi när försvaren krakelerar.
Metaforer, begrepp och övningar ur MCT och ISTDP — ett försök att ge form åt det som sker i terapirummet.
Klicka på en bild — eller miniatyrerna — för att växla mellan original, varm och bläck.
Det är i sprickorna ljuset kommer igenom, som i en kris eller i en terapi när försvaren krakelerar.
Ditt medvetande är som en tågperrong. Triggande tankar och känslor ankommer som tåg, öppnar sina dörrar, stannar en stund, stänger och åker vidare. Du kan lägga märke till dem utan att kliva på. När du märker att du har ett val, växer känslan av kontroll och upplevelsen av det okontrollerbara tappar kraft.
Känslor väcks. Ångesten manifesteras i kroppen. Försvar aktiveras. Var i triangeln befinner du dig just nu?
Tigerövningen visar att en triggande tanke eller bild kan uppmärksammas som en mental händelse utan att vi behöver gå in i analys, kontroll eller hotmonitorering.
Samma mur som stänger ute smärtan stänger också ute närheten och ljuset på andra sidan. Det kan lämna dig tom och vilsen.
Intrusiva tankar liksom spam behöver inte hanteras, undersökas eller bemötas. Du öppnar inte varje skräppostmejl för att kontrollera om det är farligt. Tanken behöver inte tas om hand för att förlora sin kraft.
Ångesten är röken — synlig, påtaglig. Men under den brinner elden: känslorna vi behöver nå.
Vid oro fokuserar sinnet på hotmonitorering i fantasin. Övningen är att flytta linsen, medvetet.
Tidiga relationer lade grunden. Nutida upprepar dessa. I terapirelationen kan mönstret ses i realtid.
Lättnaden är verklig. Men dosen måste ökas, kroppen vänjer sig — och problemet kvarstår.
Precis som molnen är en del av jordens regleringssystem, är tankarna en del av din perceptuella reglering. Du kan låta tankarna passera.
Ångesten rusar — men ingenting händer. Motorn snurrar utan att driva något framåt.
Den släcker obehaget snabbt. Men den släcker inte bara smärtan, den släcker också värmen.
När vi fritt kopplar loss uppmärksamheten flödar uppmärksamheten trots associationen.
Tungt, rostat, välbekant. Arbetet handlar inte om att forcera det, utan om att förstå varför det finns.
Uppmärksamheten är som din ficklampa. Det du lyser på väcker triggande tankar och känslor inom dig. Du riktar ljuset.
Du kan beskriva känslan exakt. Men det är skillnad på att läsa menyn och att äta maten.
Ångesten är inte fienden. Den är ett skyddande system för organismen, frågan är inte hur man tystar det, utan vad det försöker säga.
Varje tanke som kontrolleras kräver en ny kontroll. Väggen byggs av sin egen bevakare.
Genombrott i terapi är inte en explosion. Det är ett stilla klick — rätt nyckel, vid rätt tillfälle.
Kritiken du riktar utåt är ofta en spegling av det du inte orkar möta inåt.
Det är inte de enskilda tankarna som skapar lidande — det är systemet de körs på.
Orostanken ser ut som en uppgift. Men ingen har utfärdat den — systemet producerar order som inte leder någonstans.
Berget ser överväldigande ut nedifrån. Prokrastinering är att stå och stirra på toppen och iscensätta smärtan i stället för att ta nästa steg.
En känsla är inte ett problem att lösa. Den är ett meddelande att lyssna på.
Dörren erbjöd ett undvikande, utan beslut.
Terapeuten och patienten riktar blicken åt samma håll. Alliansen handlar om att tillsammans undersöka det som sker och hitta en möjlig väg framåt.
Det som gått sönder lyfts fram och döljs inte. Sprickorna lagade med guld gör föremålet värdefullt.